Det är så mycket runt omkring mig, mycket snack men få som vågar prata med mig istället för om mig och lägger man ihop allt som hänt så har jag inga kvar jag är trött på att vara den utstötte som folk glömmer. Jag är trött på att det aldrig blir nån ordning. Visst min sjukdom är svår att förstå men har ni problem sök upp information. Och att bli anklagad för mobbning det skar upp ett stort hål i hjärta... Nu får det fan va slut på det nu

Just nu är det mycket ångest inom mig tagit 2 sobril hoppas det hjälper har panikattacker känner mig instängd även om jag inte är det fysiskt vill bara skrika o gråta men det går inte allt är borta men ska försöka klara av det här

Idag mår jag pyton efter all stress igår och en massa annan skit men försöker ta en dag i taget man undrar vem är vän och vem är det inte många tankar finns det

just nu vill jag bara få komma hem det har låtit på personalen att jag ska skrivas ut efter helgen men vet inget jag saknar mina små gosiga katter och få ha nått annat än kudden att krama. 

Drömde om dig i natt min döde vän fick flashbacks från din begravning men jag minns dig med glädje jag är bara så arg på systemet som inte hjälpte dig ....... Du var omtyckt du men du syntes inte på samma vis som jag ....... Jag är självdestruktiv och utåtagerande jag tar plats OCH jag syns jag ska klara det här jag ska bevisa för världen att jag år en överlevare.....

det är för mycket nu så jag går automatiskt tillbaka till det jag vet funkar för mig

det var ett tag sen jag skrev här  

har väll mått hyffsat ok och inte haft behov av att skriva av mig här 

men nu vet ni att jag fortfarande lever 

kan inte andas

vill skära mig

vill dö

vill ingenting

medicinen hjälper inte

orkar inte med det här längre