åste få det här ur mig orkar inte prata om det önskar maken kunde förstå att jag behöver det här......... vt att han inte gillar när jag pratar om mina bekymmer men klarar inte ha det inom mig måste få ut det på nått sätt och om det här 

är det sättet så ok då får det vara så...........

skriker inombords och det eda som får mig till att inte skära upp mig totalt är något jag inte tänker ta upp här

men just nu vill jag se mitt blod

orkar inte mer

vill bara få somna in och slippa allt lidande

vill inte att aken ska få läsa det här men att skriva i en dagbok för mig själv spelar mindre roll hoppas att det jag skriver kaske hjälper någon att orka en dag till................

det gör så ont i mig........

vill verkligen skära mig nuriktigt ordäntligt och djupt

vill definitivt inte förespråka självskade betende me så här känner jag:

när känslorna blir för mycket när smärtan innombords blir förstor och man inte vet vad man ska ta sig till är det lätt att ta till rakbladet har skurit mig från och till sen jag var 12-13 år har sjkärt upp min vänstra arm och mina fingertoppar nånga gånger nu har jag förflyttat mig till höger ben varför vet jag inte men för att det är enkelt att skära atar jag

vad jag känner:

jag skär tillräkligt för att få se blodet sippra fram och när jag ser blodet rinna från såret finner jag en innre frid ed mig själv ka nästan säga att man blir hög av det har en gång slagit sönder min hand med en hamare men fick inte samma känsla inte den inre friden som jag sökte alltså utomståede kan inte förstå varför ma gör detta men så är det "ska hela du va full med ärr" är en komentar jag hört från de nära. NEJ men ge mig nått som får mig att känna lugn och harmoni men mig själv så komer jag sluta

men nu har psyk gett mig sin dom så jag ger upp på dom ujust nu känns det som den jävla betende terapin dom vill att jag ska gå kan jag finner inte ord men dom kan stoppa upp den någonstans

är på skrivar humör

 alla känslor innom mig skriker att få komma ut

ångest

ilska

besviken

jag vill ha min behandling hade förberett mig psykiskt osv för att börja nu mehn just nu skiter jag i allt vad BDT hetter dom kan köra upp sin jävla skit nånstans dom snackar om att det är viktigt att mn är redo osv JAG VAR REDO NUUUUUUUUUUUU inte i februari 

alla dessa tankar som kommerde jobbigaste är när suicide tankarna kommer och allt känns så meningslöst.....dom har kommit ofta den sista veckan enda sen jag fick beskedet om att jag är tvunfgen att vänta på minnetende behandlig för min borderline blir uppskjuten alltså jag orkar inte mer har förberett mig så länge på det här och allt jävla strul funderar alvarligt på om dom vill få mig frisk där på psyk

var hos min läkare i veckan berättade att jag suttigt och skurit mig själv när jag pratade med min kontaktperson på psyk 

JAG HAR SJÄLVSKADEBETENDE

vad händer den gången jag skär för djupt på felställe??????????????????????????????????????????????????

Vem kommer hitta mitt blodiga lik?????????????????????????????????

Om jag tar en överdos?????????????????????????????

Vem hittar min kalla kropp?????????????????????????

har tagit nycklen från min far bara för att det inte ska vara han som hittar mig tror inte han pallar det

Allt är en röra JUST NU NJUTER JAG AV VARJE SEKUND AV MITT LIV FÖR DET HÄR ÄR JAG KLARAR DU INTE AV HETTAN LÄMMNA KÖKET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tthis is me take it or leave it

vaknade med värdens ångest idag länge sen jag hade ett sånt jätte anfall var bara att lägga sig igen.....tog mina medicier och gick till ett tufft arbetspass på jobbet..............tvåtimmar senare tött som bara den så det har varit en dag i sängen nu

ja då var det söndag igen och som alltid är det spisen som gäller gör matlådor till maken att ha under veckan har idetorka mår piss

trött på¨allt svek och försjutning från sjukvårdens sida 

försöker få det att sjunka in att alla planer och förberedelser varit bortksatad tid........ hela det här året har varit meningslöst har ju bara mått skit och de som skulle hjälpa mig dvs sjukvården krånglar bara till det ännu mer ger mig ett besked sen ett nytt och ingen verkar prata med varandra och samordna jag är så jävla trött på att bollas omkring IORKAR FAN INTE MER!!!!!!!!!!!!!!!!!! man behandlas som man inte är värd ett skit vad ger det för signaler.........

då var det helg.....haft möte på solhem och min så viktiga BDT behandling (betende terapi) är uppskjuten den här behandlingen vra grunden till att komma tillbaka till min arbetsplats så det har vart en jobbig dag..........sen kommer maken hem och drar upp en massa saker som han vet att jag mår dåligt av..........ibland undrar jag om han njuter av att se mig må dåligt.......just nu funderar jag bara på hur jag ska lyckas avsluta detta liv så smidigt och bra det går...........får vänta tills på måndag då man blir ensam igen ingen mening med att behöva bli transporterad med ambulans igen och misslyckas...........så här är mitt liv vad är meningen med det