åste få det här ur mig orkar inte prata om det önskar maken kunde förstå att jag behöver det här......... vt att han inte gillar när jag pratar om mina bekymmer men klarar inte ha det inom mig måste få ut det på nått sätt och om det här 

är det sättet så ok då får det vara så...........

skriker inombords och det eda som får mig till att inte skära upp mig totalt är något jag inte tänker ta upp här

men just nu vill jag se mitt blod

orkar inte mer

vill bara få somna in och slippa allt lidande

vill inte att aken ska få läsa det här men att skriva i en dagbok för mig själv spelar mindre roll hoppas att det jag skriver kaske hjälper någon att orka en dag till................

det gör så ont i mig........

vill verkligen skära mig nuriktigt ordäntligt och djupt

vill definitivt inte förespråka självskade betende me så här känner jag:

när känslorna blir för mycket när smärtan innombords blir förstor och man inte vet vad man ska ta sig till är det lätt att ta till rakbladet har skurit mig från och till sen jag var 12-13 år har sjkärt upp min vänstra arm och mina fingertoppar nånga gånger nu har jag förflyttat mig till höger ben varför vet jag inte men för att det är enkelt att skära atar jag

vad jag känner:

jag skär tillräkligt för att få se blodet sippra fram och när jag ser blodet rinna från såret finner jag en innre frid ed mig själv ka nästan säga att man blir hög av det har en gång slagit sönder min hand med en hamare men fick inte samma känsla inte den inre friden som jag sökte alltså utomståede kan inte förstå varför ma gör detta men så är det "ska hela du va full med ärr" är en komentar jag hört från de nära. NEJ men ge mig nått som får mig att känna lugn och harmoni men mig själv så komer jag sluta

men nu har psyk gett mig sin dom så jag ger upp på dom ujust nu känns det som den jävla betende terapin dom vill att jag ska gå kan jag finner inte ord men dom kan stoppa upp den någonstans