är väll lika bra att få det ur sig jag är en person som håller på med självskadande jag brukar hålla mig till att skära mig. har gjort det sen jag var liten första gången var när jag började högstadiet kan inte förklara vilken härlig känsla det var när man skar sig (inget jag rekomenderar) jag har många ärr från dessa år och för ett år sen började jag ige efter ett långt uppehåll...... alltså det är min drog och känslan man får när rakbladet tränger igenom huden och blodet sipprar ut går inte förklara man fylls av ett sådant lugn ochvälbefinnande...... jag är stolt över mina ärr och mig själv jag är den jag är och det får man aceptera

många undrar hur man kan göra så här skada sig själv och har flera gånger hört " du som är så fin varför gör du så här mot dig själv?" och jag har inget svar.... är rädd att den gång jag får barn föra över det här för jag har gått igenom ett helvete varje dag är en kamp mot döden att överleva planerat hur min begraving ska vara valt music osv nångång kommer jag ju förlora kampen och när den dagen kommer jag vara beredd...................Jag och min bror kämpar på för att leva för varandra men det är tufft.... hur kan två av tre syskon bli så vi har ju levt under liknande förhållande vi har fått mycket kärlek från våra föräldrar och uppmärksamhet så där har det inte gått snett den av oss min syster som fick minst uppmärksamhet pga min och min brors svårigheter har klarat sig bäst......

önskar att det fanns något som kunde hjälpa mig och min bror att komma ur helvetet på jorden............älskar min familj och vill inte såra dom och jag vet att varje skada varje blodsdroppe sårar dom men jag kan inte hejda mig när impulserna blir så starka